Europas bussar blir snabbt helt elektriska

Europas bussar blir snabbt helt elektriska

Den europeiska marknaden för elbussar förväntas uppgå till 1,76 miljarder USD år 2024 och förväntas nå 3,48 miljarder USD år 2029, med en genomsnittlig årlig tillväxttakt på 14,56 % under prognosperioden (2024–2029).

Elbussar omvandlar Europas kollektivtrafiksystem snabbare än många beslutsfattare förväntat sig. Enligt en ny rapport från Transport & Environment (T&E) kommer nästan hälften av alla nya stadsbussar som säljs i EU att vara helt elektriska år 2024. Denna förändring markerar ett avgörande ögonblick i minskade koldioxidutsläpp inom europeisk kollektivtrafik. Trenden mot elbussar har blivit tydlig. Städer över hela Europa övergår snabbt från diesel- och hybridmodeller till elbussar för att uppnå kostnadsbesparingar, effektivitetsvinster och miljöfördelar. Denna data visar Europas engagemang för elektrifiering av kollektivtrafiken.

I. Marknadsfördelar med elbussar:

Dubbeldrivning från Policy and Technology

1. Dubbla fördelar med kostnad och miljöskydd

Driftskostnaderna för elbussar är betydligt lägre än för traditionella dieselfordon. Om vi ​​tar Frankrike som exempel, även om andelen nya energibussar endast uppgår till 33 % (långt under EU-genomsnittet), kan driftskostnaden per kilometer för elbussar vara så låg som 0,15 euro, medan vätgasdrivna bränslecellsbussar har kostnader på så höga 0,95 euro. Internationella data: Montpellier, Frankrike, planerade ursprungligen att integrera vätgasbussar i sin flotta men övergav systemet när de upptäckte att vätgaskostnaden per kilometer var 0,95 euro, jämfört med bara 0,15 euro för elbussar. En studie från Bocconi University fann att Italiens vätgasbussar hade en livscykelkostnad på 1,986 euro per kilometer – nästan dubbelt så mycket som 1,028 euro per kilometer för batterielektriska modeller. I Bolzano, Italien, registrerade bussoperatörer driftskostnader för vätgasbussar på 1,27 euro per kilometer jämfört med 0,55 euro för elbussar. Dessa ekonomiska realiteter avskräcker transportmyndigheter från vätgas, eftersom ihållande kostnader förblir ohållbara för hela bussflottor även med subventioner. Dessutom påskyndar EU utfasningen av dieselbussar i stadstrafiken genom stränga regler för koldioxidutsläpp och policyer för lågutsläppszoner. Senast 2030 bör europeiska stadsbussflottor till stor del övergå till eldrift, med ett mål på 75 % elbussar i all ny försäljning av europeiska bussar till det året. Detta initiativ har fått stöd från kollektivtrafikoperatörer och kommunala myndigheter. Dessutom härrör den växande kundefterfrågan på elbussar till stor del från en konvergens av regulatoriska och miljömässiga krav, vilket i hög grad driver expansionen av Europas marknad för urbana elbussar. Inom Europas i stort sett stagnerande bussmarknad antar större städer och miljömedvetna länder elbussar för att ta itu med de akuta problemen med luft- och bullerföroreningar och därmed uppfylla åtaganden att skydda medborgarna från miljöfaror.

2. Tekniska framsteg accelererar marknadsacceptansen.

Framsteg inom batteriteknik och storskalig produktion har avsevärt minskat kostnaderna, vilket ökar utbudet av elbussar för att möta kraven på heldagsdrift. Till exempel har BYD:s bussar som driftsätts i London överträffat förväntningarna, vilket helt lugnat operatörernas oro över laddningens inverkan på driften.